Genom åren har studerandekårer och andra studentrörelser fungerat som ett språkrör för studenterna. Studentrörelsen har varit en föregångare och erbjudit lösningar som beslutsfattare ibland lyssnat på och ibland inte. I talen är vi studenter framtidsbyggare och en resurs för samhället, beundrade av beslutsfattare, som talar mycket om studentkulturen och uppmuntrar dess utveckling. Men när det kommer till förhandlingsbordet glöms talen bort.

I förhandlingarna ses vi studenter bara som en kostnad, arbetslösa och en börda för samhället. Till exempel urholkas studiestödet, som tidigare var en investering i framtiden, och skulden flyttas från statens konto till studentens eget konto. Samtidigt avkrävs studenterna ansvar när regeringen sviker sina egna åtaganden och de löften den gett oss. Samtidigt som kostnadsansvaret i högre grad läggs på studenterna borde ansvaret för utbildningen ligga på hela samhället, för i slutändan är utbildning faktiskt en investering i allt omkring oss, och en tillgång för oss alla.

Studentrörelsen anklagas ofta för att vara ovillig att delta i sociala åtgärder, när vi studenter och studentrörelsen redan deltar och tar det ansvar som har tilldelats oss. Vi kritiseras för att vara missnöjda och orealistiska, men är det inte det som är syftet med att vara student; att arbeta genom att studera och sträva efter sin egen och vår gemensamma framtid? Är inte hela syftet med studentrörelsen att företräda studenternas sak i olika sammanhang och att djärvt tala för visioner, mål och generationsrättvisa? Det finns säkert lika många åsikter om detta som det finns människor som är engagerade i studentrörelsen, men som jag ser det är syftet med studentrörelsen alltid att stå på studenternas sida, att vara målinriktad och att erbjuda nya lösningar. Detta kan för vissa framstå som missnöje och ”skrävel”, men det är vårt kärnuppdrag.

Studenternas och studentrörelsens betydelse syns redan i samhällsdebatten. När beslutsfattare ser studenter som ett gäng overaller med lösnaglar, lösögonfransar och tjusiga aftershaves, då behöver vi studentrörelsen för att påminna oss om hur verkligheten ser ut. Studenter lever under fattigdomsgränsen och det finns ingen lättnad i sikte. Om de nuvarande planerna på att skära ner studenternas inkomster ska genomföras, och vi måste vara tacksamma när skeden ges och sleven tas bort. Det är omöjligt att fira segrar när studenter lämnas att klara sig själva med skulder i knät. Beslutsfattarna verkar så fjärmade från studenternas vardag och så fulla av att balansera ekonomin att det är studentrörelsens plikt att högljutt kräva det som är rätt; en rättvis, omtänksam och hållbar generationspolitik.

Det kan vara lätt att bli modfälld inför sådana åsikter och beslut. Särskilt om vi vore ensamma. Men det är vi inte. Vi är en rörelse. I den här rörelsen lämnas ingen ensam och vi kämpar för de svaga. Studentlivet handlar inte bara om att festa, det är en ständig kamp för att bli bättre. Vi, studentrörelsen, ser till att ingen student lämnas ensam med sina problem.

Vi studenter, och studentförespråkare, kommer inte att vara tysta. Nu och alltid på studentens sida. Nu och alltid på sidan av en bättre morgondag.

Skrivet av Diana Muraskina, kandidat till SAMOKs ordförande 2024.

Under hösten kommer SAMOKs blogg och sociala medier att presentera kandidaterna till SAMOKs styrelse för 2024. För mer information om förbundsmötet, klicka här.