Den 5 oktober är den internationella lärardagen, som har firats sedan 1994 på initiativ av UNESCO och Education International (EI). Syftet med dagen är att uppmärksamma lärarnas arbete, förbättra deras arbetsvillkor och öka respekten för lärare över hela världen. I Finland erbjuder dagen ett bra tillfälle att fundera på vad som är väsentligt i läraryrket och vad som gör lärandet levande. Även om uppmärksamheten ofta riktas mot lärarna, ligger kärnan i lärandet alltid i samspelet mellan lärare och studerande. Utan studerande skulle det inte finnas lärare – och just därför är deras betydelse större än de själva kanske förstår.
Studerandes nyfikenhet
Många studerande kan tänka att läraren uppskattar höga vitsord eller att uppgifter lämnas in i tid. Allt detta är en del av studierna, men i längden är det inte det som stannar kvar i lärarens minne. Mycket viktigare är att studeranden vågar vara nyfiken och ofärdig.
När någon stannar upp och frågar varför saker fungerar som de gör, händer något grundläggande. I klassrummet uppstår ett utrymme för verkligt lärande, och perspektiv som utmanar det vanliga tänkandet berikar diskussionen. Att vara ofärdig kan kännas svårt, men just där ligger lärandets djupaste kärna. När en studerande säger högt: ”jag är inte säker på om jag förstår det här rätt”, hjälper hen inte bara sig själv. Ofta får också andra hjälp – de som har undrat samma sak i tysthet. En enda fråga kan öppna en ny synvinkel för hela gruppen.
I sådana stunder förvandlas undervisningen från enkelriktad kunskapsförmedling till ett äkta möte. Modet att fråga och ifrågasätta gör klassrummet till en plats där alla vågar tänka kreativt och hitta sin egen röst.
Mod till gemenskap
Lärande är aldrig en individuell prestation. Varje undervisningstillfälle skapar en gemenskap, och dess atmosfär formas lika mycket av de studerande som av läraren. När någon delar med sig av sina erfarenheter från praktiken, uppmuntrar sin bänkgranne eller ställer en fråga som många andra låter bli att ställa, öppnar hen dörren till nya perspektiv. Då berikas hela gruppens tänkande, och lärandet fördjupas till en gemensam erfarenhet. Mod betyder alltså inte bara att utmana läraren, utan också att vara en del av en gemenskap där det är tryggt att vara ofärdig.
Som lärare satsar jag särskilt på att ge studerande mycket feedback. Det hjälper dem att se var de har lyckats och var de ännu kan utvecklas. Jag gör feedbacken konstruktiv och uppmuntrande så att den stöder lärandet och hjälper den studerande i sin självreflektion.
Människor stannar i minnet
Jag minns särskilt de studerande som förde in något unikt i lärandet: sin äkta personlighet, insiktsfulla kritiska tankar och en gemenskaplighet som smittade andra. Med dem var undervisningen inte bara en prestation, utan en levande dialog som födde nya idéer. Jag minns deras frågor och perspektiv som fick även mig att stanna upp och betrakta välbekanta saker på ett nytt sätt.
Samtidigt minns jag mina egna lärare och mentorer som hade samma egenskaper: de lyssnade, inspirerade och skapade en miljö där lärande och utveckling kändes möjliga. Det visar vad en lärares sinne bär med sig. Sanningen är att powerpoints kan glömmas, men goda människor glöms aldrig.
Just dessa möten och den äkta dialogen påminner oss om att förmågan att lyssna och föra konstruktiva samtal är ovärderlig. Detta blir särskilt viktigt i vår tid, då världen känns splittrad och samtalet ofta är polariserat. Vi behöver människor som vågar uttrycka sina egna åsikter ärligt och samtidigt respektera andras erfarenheter. Vi behöver människor som bygger broar mellan olika perspektiv.
Till slut och som en början
Budskapet på den internationella lärardagen är i grunden enkelt. Läraren kan öppna vägar och erbjuda verktyg, men det är de studerande som gör lärandet levande. De viktigaste stunderna uppstår när jag inser att lärande alltid också handlar om att bygga framtiden. Som socialpedagog tänker jag att varje fråga och insikt från en studerande är en liten handling för en bättre gemenskap.
För mig är undervisning inte bara ett yrke. Det är en möjlighet att vandra vid sidan av de studerande och se hur de bär på kraften att förändra världen. I framtiden vill jag se allt fler studerande som tar till sig denna tanke och bär den med sig även utanför klassrummet. Tack vare dem känner jag djup glädje och hopp – och jag tror att det vi lär oss tillsammans bär långt in i framtiden.
Skribent Matti Virtasalo, Lektor (socialt arbete), Lapplands yrkeshögskola, Årets lärare 2025